Vad gjorde du dagen efter jordbävningen i östra Japan?
Hela dagen låg jag i telefon i sängen.
Jag kan inte ens ansluta till internet.
Först kopplade jag mig till Niigata Prefecture och Tottori Prefecture via internet.
Oavsett var i landet katastrofområdet är, kommer telefon- och internettjänster att koncentreras till Tokyos storstadsområde och kommer att bli överväldigade.
Tokyo är inte anslutet till nr 1.
Jag tror att internet återställdes via Japans hav.
Lämna TV:n på, titta på internet, fortsätt ringa.
Det är min dagliga arbetsstil, som inte har förändrats mycket till denna dag.
Någonstans längs linjen var jag kopplad till en NPO för katastrofhjälp, och på den vägen var jag kopplad till en medhjälpare till premiärministerns officiella bostad.
En privat ambulanshelikopter kommer att flyga till Kesennuma.
För jag är chef för ett äldreboende i katastrofområdet.
Under täckmantel av ett akut behov av att transportera hjälpförnödenheter.
Det var det första privata tillståndet att flyga helikoptrar till katastrofområdet.
Nästan utan några förväntningar fortsatte jag att vänta på samtalet om lov.
Jag kunde inte göra någonting.
När jag tänker tillbaka på det nu borde jag ha lämnat bakom mig förberedelser för saker att ta med, självmordsbrev och instruktioner till mina underordnade under den tiden.
Anledningen till detta är att det var en hemlighet för både mina föräldrar och mina underordnade att jag skulle åka till Tohoku med helikopter.
Varför smög jag ut utan att säga ett ord till mina föräldrar som bor hos mig?
Kanske kom tanken på att inte få dem att oroa sig.
Men nu när jag tänker efter så tror jag inte det.
För att vara ärlig så var jag upprörd och förvirrad.
Med rädsla och ångest kunde jag ärligt talat inte prata med mina föräldrar eller mina underordnade.
Inga planer, inga odds.
Han flög dock till katastrofområdet ensam.
Hjälpmaterial begränsades till en påse med choklad och godis.
Jag hade ingen kamera.
Jag tog med min docomo-mobil och min iPhone.
Nästa dag tillbringade jag hela dagen på huk i min säng i sovrummet där jag är nu.
Det var en hjälplös dag, allt jag kunde göra var att vänta.
Nästa gång, om den dagen någonsin kommer, vad ska jag göra som ledare?
Ingen har ännu hittat svaret.
Pulsoximeter 96/97/97
Kroppstemperatur 36,7 Blodsocker 294
Sylt istället för te
VD Yasunari Koyama