Ginza Koyamas dagbok 2023.02.13 Icke-publiceringsdag

Ginza Koyamas dagbok 2023.02.13 Icke-publiceringsdag

Varje morgon, klockan 02:30, kollar jag morgontidningen på min iPad i sängen.
Anledningen till att jag inte säger läs är för att det är en sned läsning till den grad att jag kollar rubriken.
Jag följer inte nyheterna. Jag läser sällan förstasidan.
En liten artikel längst ner, en artikel om småföretag i lokalupplagan.
Artiklar om lokala evenemang.
Jag letar efter en liten blomma vid sidan av vägen.
Jag skriver i denna dagbok vad jag kommer på därifrån.
Så, ärligt talat, jag saknar en berättelse för den senaste första dagen i månaden.
I morse bläddrade jag i veckotidningen jag prenumererade på.
Det var där.
Ett stort antal sjuksköterskor förväntas gå i pension på rikssjukhusen.
Det fanns en tid när folk var oroliga för att det berodde på coronaviruset, men jag tror att det faktiskt stimulerade en ansvarskänsla bland medicinsk personal.
Jag kan inte lämna slagfältet.
Kroppen och livet har dock gränser.
Det är svårt att upprätthålla Japans sjukvård och omvårdnad under det nuvarande systemet.
Arbetsstilsreformen är korrekt, men är den inte för korrekt för att passa verkligheten?
Det finns yrken som lever och lever på arbetsplatsen.
Universitetsforskare.
Producenter, talanger och skådespelare som har fullt upp med tv-stationer.
En sändningsskribent fast på ett hotell.
En krukmakare som stänger in sig i sin ateljé.
Jag tror att byråkrater på statliga kontor fortfarande jobbar sent på natten.
Även om man begränsar tiden på arbetsplatsen med ett tidkort, är det inte bara ett mörkt deltidsarbete?
Är det inte bara att göra obetald övertid hemma?
När jag var löneman också.
Arbetet på helgdagar var också tufft, men den dagen var personalkafeterian också förbjuden.
Jag kunde inte ens ta betalt för transporten.
För det är semester.
Det påminner mig om en sång om växter.
Lönemannen kom med bekymmerslösa affärer.
På den tiden var Japan energisk, växte och drömde om framtiden.
Arbetsstilsreform innebär inte att man förlorar viljan att arbeta.
Jag vill att sjukvårds- och omvårdnadsbranschen ska drömma.
Jag kan garantera ett rikt liv inte bara för mig själv utan också för min familj.

Pulsoximeter 97/97/99
Kroppstemperatur 36,4 Blodsocker 118
Sov gott med svart sojabönte
VD Yasunari Koyama