Med 14 000 personer är rösterna svåra att höra.
Dagliga förfrågningar om godkännande och dagliga rapporter är alla bara siffror.
Månatliga grundmöten och ekonomimöten kan inte beslutas om inte grunderna ersätts med siffror.
Kort sagt, min uppgörelse är fastställandet av maxbeloppet.
Total byggkostnad. Slutförande budget.
Säkra den totala budgeten från innehållet i rekryteringsbriefingen.
Bonusar, ytterligare utsläppsrätter, lånegränser, alla fastställda budgettak.
Innehållet i förslaget sammanfattas av den ansvarige direktören, så det är sällan jag går in på det och omprövar det.
Ledarnas förmåga och erfarenheten av hela företagsorganisationen har ökat.
Men ur en annan synvinkel kan man säga att ju mer man vänjer sig vid arbetet, desto mer blir det ett hjulspår.
Chefens viktiga arbete är inte bara att förstöra den förfallna byggnaden, utan också att förstöra den stela organisationen.
För att skapa innan man överväger nya affärer.
Att göra samma anläggning och fortsätta att göra ytterligare framsteg inom utbildning.
Av den anledningen, lyssna på rösterna från alla anställda.
Även om jag inte vet så har någon i direktionen nått öronen och kunnat svara.
Det finns dock inte noll fall där organisationen börjar agera och hantera det först efter att jag vet och hört det.
Tyvärr kan jag knappt höra rösterna från avlägsna personalmedlemmar långt ifrån mig i Ginza.
Kanske är det därför jag ofta ser ansiktena på deltagare vid zoommöten.
Kontrollera envist uttrycket, utseendet, siktlinjen.
Jag är nyfiken på var de tittar när de svarar.
Om de tittar ner eller deras ögonlock är tunga, fortsätt att ställa frågor.
Att sända mig en stark blick innebär att titta in i kameran.
Även en person med en sådan självsäker och hausseartad personlighet kan fortfarande orsaka problem.
Självcentrerad och övermodig.
Koyama G från Medical Welfare är en grupp svaga människor.
Vi behöver en stark ledare, men vi behöver också tillgivenhet och ansvarskänsla för att vårda och skydda svaga underordnade.
Om det finns många såna chefer kommer jag inte ha svårt.
Det är mitt jobb att vägleda cheferna.
Även om kårens röster är långt borta och inte kan höras, är bilderna av deras glada leenden vid evenemang och workshops uppmuntrande.
Jag skrev ut den via e-post och satte den på min kontorsvägg.
Jag var fotochef på gymnasiet.
Jag vill säga att ögonen på fotografiet är annorlunda.
erfarenhet och känsla.
Jag har inte hittat något sätt att berätta för personalen om det.
Förutom den här dagboken.
Pulsoximeter 98/98/99
Kroppstemperatur 36,3 Blodsocker 170
Cyborg 009 till 003 Françoise
VD Yasunari Koyama