När jag var yngre bar jag mörka kostymer hela tiden.
Det var bekvämt att gå på affärsmöten, politikerfester och ceremonier dagligen.
Från den tiden var det brukligt att bära pråliga slipsar och hövdingar för att inte förväxlas med hotellägare eller pojkar.
Ibland gick jag på bröllopet och begravningen samma dag.
På den tiden, i en svartvit randig slips.
Jag gillade också museer och gallerifester.
Då bytte de aldrig en enda målning.
Självklart gick jag ofta på konserter och operor.
Sedan bubbelekonomin har antalet företagskonserter ökat, och jag har fått många inbjudningar.
Jag började köpa biljetter till klassiska konserter ensam när jag var omkring 40.
I Corona kan jag inte gå på teater, och det är ensamt.
Det är roligt att dricka champagne och vin på en högtidlig fest i högtidlig klädsel.
Nu är det lite jobbigt att vara nykter och lyssna på en konsert länge.
När jag var yngre hatade jag ljusa färger.
Jag kände att flashiga saker var pinsamma och barnsliga.
Men det är annorlunda när man blir äldre.
Ljusa färger ser vackra och roliga ut.
Nyligen, vid renoveringen av en gammal förskola, målades porten och ytterväggen om i ljusa färger.
Vi sätter även färgglada lekredskap i trädgården.
Det är verkligen fullt av färger som verkar glädja småbarn i förskolor.
Det känns ljust, varmt, roligt och sött.
orange, gul, grön.
Barnkläder färger.
När du blir gammal kommer du att bära gult och rött utan att tveka.
Jag trodde att det aldrig skulle hända i mitt liv.
Ensamma gamla människor är väl medvetna om sin önskan efter mer glada färger.
Men om det passar dig är en annan sak.
Pulsoximeter 97/98/97
Blodsocker 213 Kroppstemperatur 36,1 grader
Grå
VD Yasunari Koyama