Koyama G började med ett privat sjukhus.
Efter att verksamheten kommit på rätt spår blev det ett medicinskt företag.
Snart, med tanke på den framtida verksamhetens fortsättning, etablerades det som en medicinsk bolagsstiftelse.
Det är för att ta bort min arvsskatt för min nästa chef.
Detta beror på att medan medicinsk vård är enskilda läkares ansvar, betraktas sjukhus som offentliga institutioner i samhället.
Efter det bildades många sociala organisationer.
Socialvårdsföretag är själva företag av allmänt intresse.
De företag jag såg över hela landet var dock alla familjeföretag.
Direktören är pappan, hustrun är kontorschefen och sonen är anläggningschefen.
Och nästa president blir deras son.
Familjeföretag är så.
Men plantskolor, helgedomar och tempel är också alla familjeföretag.
Detta är Japans välfärdsaffär.
Det finns många fall där en son efterträder posten som ordförande för en inkorporerad läroanstalt.
De är alla små och medelstora företag.
Varken bra eller dåligt.
Så är verkligheten, och annars finns det ingen efterträdare.
Sociala företagsföretag befriade från arvsskatt och skatter.
Historiskt sett ligger det nära herrgården från Nara-perioden till Kamakura-perioden.
Är socialstyrelsens ordförande en modern herrgårdsherre?
Kamakura-dono var också herrgårdens herre.
Det moderna kommunistpartiet Kina när det säger att det inte tillåter privatisering av mark.
Men även i Japan är marktillgångar som ägs av sociala välfärdsföretag och skolföretag inte personlig egendom.
Det är en nationell egendom och allmän egendom som donerats till landet.
Offentligt ansikte/maskerat ansikte utåt.
Jag tycker ibland att sjukhus och vårdhem borde förstatligas.
Kommer det särskilda postkontorets affärsmodell att fungera som referens?
Jag tror att Japan fortfarande är ett herrgårdsland.
Jag kan vara kejsarens provinsguvernör feodalherre.
Pulsoximeter 97/99/99
Blodsocker 149 Kroppstemperatur 36,2 grader
Herrgårdens herre
VD Yasunari Koyama