Anledningen till att jag var sen med att skicka i morse är för att jag var fascinerad av saxofonframträdandet på internet.
Igår kväll blev jag inbjuden till en saxofonkonsert på taket av en byggnad i Ginza.
Om det regnade skulle det ha ställts in, jag trodde att de var modiga.
Tur att det inte regnade.
Efter det hade jag en lugn pratstund med den inbjudna och hennes vän på en konstig kombination av yakitori och soba i den byggnaden.
Butiken har ett brett urval av japanska viner, och jag hade yakitori och sobanudlar med en lokal ingefärsöl.
Artisten är en ung man som har uppträtt live på gatan.
Även i Ginza känns det som att jag har träffat honom en gång.
En saxofon är ett klassiskt instrument, men musiken har en jazzatmosfär.
Woody Allen är en filmregissör som spelar klarinett.
Han hoppade en gång över en Oscarsceremoni för att han spelade klarinett på en välbekant bar den dagen.
Ljudet av saxofonen och klarinetten i sig är inspirerande.
Det kommer att få dig att gråta
Jag kände likadant igår.
Med sax och ginger ale.
Med vänner från Osaka som jag inte sett på länge.
Taket på Ginzas högkvarter är inte bara för att göra sötpotatis för shochu (japansk alkohol).
Jag vill göra det till en plats där du kan spela saxofon och trumpeter sent på kvällen i Ginza.
En ensam själ som ekar i dalarna i Ginzas byggnader.
Tillsammans med Koyamas vänner är mina tårar aldrig ensamma
Pulsoximeter 98/99/98
Blodsocker 178 Kroppstemperatur 36,2 grader
Leker på natthimlen
VD Yasunari Koyama