En filmintrig sätts ihop till en 10-minuters film och läggs ut på en videosajt kallas en snabb film.
Filmbolaget har stämts för upphovsrättsintrång.
Det verkar som att totalt 2 miljarder yen kommer att faktureras för beräkningen av 200 yen per videosajt.
Detta är naturligt, men varför spreds det så långt?
När allt kommer omkring, är inte 1800 yen dyrt för en film?
2 timmar och 30 minuters visningstid har blivit vanligt, är det inte för länge?
Är inte trailern gratis?
Som arrangörer av filmen-på-film-rörelsen kan jag inte komma ifrån denna kontrovers.
Att bara vara upprörande räcker inte.
Mitt förslag är att skapa en betald videosajt av ett filmbolag och dela upp den i den första delen och den andra delen, och göra det möjligt att se dem mot en avgift på 500 yen vardera.
Varför gör du det inte möjligt att se regissörens redigerade snabbfilm för 300 yen?
Varför visar du inte 6 snabba filmer distribuerade av det filmbolaget i år på en biograf för 1800 yen?
Jag skulle vilja att filmbolag föreslår nya sätt att njuta av filmer på biografer.
Hur som helst, filmer nuförtiden är så långa att jag vill ha pauser och toalettpauser emellan, som indiska filmer.
Precis som Kabuki äter vi Shokado bento-luncher med långa mellanrum.
Som en opera kan du ta ett glas vin mellan pauserna.
Hur som helst, filmer är långa nuförtiden.
Anledningen till att du inte kan klippa in redigeringen är att med digitalkameror behöver du inte längre betala för film som du brukade göra.
Jag tror att regissörens bristande redigeringsförmåga är anledningen till att jag inte kan klippa den.
Det ligger i den mänskliga naturen att inte kunna klippa fram en skådespelare som spelar entusiastiskt, men det är samma sak som att sälja smicker till skådespelaren.
Jag tycker att djärva nedskärningar är regissörens kompetens.
Det var därför jag inte ville bli regissör.
Regissörens klippversion som har funnits är en återuppståndelse av klippscener från filmen som var kommersiellt för långa.
Däremot skulle jag vilja att du tittade på regissörens klipp, som har redigerats till 100 minuter.
Jag köper inte en film efter dess speltid.
Man köper inte en bok bara för antalet sidor.
För den som tittar på den kan man koncentrera sig i 45 minuter.
Över 90 minuter, sova emellan.
Det är nog det som TV tänker på.
Det verkar vara en motsägelse, men om det blir en visning på 10 000 yen av hela Starford-filmen under två dagar på lördagar och söndagar kommer jag definitivt att gå och se den.
Jag saknar hela natten 3-filmsvisning på mästerverksmuseet.
Pulsoximeter 97/99/99
Blodsocker 234 Kroppstemperatur 36,2 grader
Igår kväll åt jag biff, sobapasta, vinägerad wakamegurka, mjölk och apelsiner.
Ensam gourmet
VD Yasunari Koyama