Nu exploderar antalet koronasmittade människor över hela Japan.
Den ökar över hela världen och verkar bli ännu mer utbredd i framtiden.
Även om jag fick det 4:e vaccinet är det oundvikligt för mig att bli en eremitkrabba som varje dag bara går fram och tillbaka mellan mitt hem och Ginza-kontoret, men jag tycker synd om de unga.
Speciellt för stadsbarn.
Om du letar efter en trevlig anläggning eller park eller en så kallad barnpark är det bara ett fåtal barn som åker dit.
När jag var liten så min familj brukade gå och åka och åka bil på söndagar, jag är tacksam för detta.
Vi åkte alltid till Hakone, Sjö Yamanaka och Sjö Ashi.
Min pappa, som alltid var inne på ett sjukhus i staden varje dag, måste ha varit glad över att komma ut från förorten.
Som barn var jag missnöjd med att vara instängd i bilen hela dagen.
Nu inser jag att lycka är en sådan familjetid, och jag håller fast vid den.
Nu funderar jag på att ta ut mina barn på helgerna och sprida det deltidsjobb de leder.
Nu funderar jag på olika saker, som att skapa en möjlighet att ta med barn på helger och öka deltidsjobben.
Dagens studenter, som ägnar all sin tid åt att arbeta deltid, har inte råd att ställa upp som volontär.
Igår hälsade jag också på eleverna för en informationssession på Ginzas huvudkontor angående deltidsjobb på anläggningen.
Jag delar ut biobiljetter.
Att bara gå på bio känns jobbigt nu.
Jag kan inte ens gå till museet längre.
Det är jobbigt att göra en bokning online.
Jag ogillar att boka och köa.
Även om du inte gör det är världen full av platser du kan gå till, platser du kan titta på, filmer du kan se och böcker du kan läsa.
Jag trodde det.
Nu har själva handlingen blivit ett krångel.
Utan en sekreterare eller en skötare har jag blivit en person som inte kunde gå någonstans.
Det är samma sak som att en bebis blir backad av sin mamma.
Vikten är dock en helt annan.
Jag vill tänka att jag bara börjar bli äldre.
Jag längtade efter att få se Fåtöljsdetektiven, Bambuskogens sju vise, Operans fantom och Fukamados dotter.
Jag känner lite nere.
Ett solocampr hemma för att läka själen.
Att bara titta på en film på DVD eller online är ensamt.
Biografen sägs inte vara trångt, men jag tycker att det är ett ställe som är smutsigt och trångt.
Till den nationella gemensamma träningen för nyanlända i höst kommer vi att hyra ut roadshowhallen i Ginza och se en ny film.
Platsen dit min själ kommer tillbaka är trots allt roadshowhallen i Ginza, Hibiya och Yurakucho.
Även om min kropp förstörs får min själ inte klättra till himlen, eller falla i helvetet, den kommer att dra sig tillbaka in i biografen och gömma sig.
Vänligen befri inträdesavgiften med silver.
Jag kommer att spendera mycket pengar medan jag fortfarande lever.
Dagens nya PCR positiv personal: 20
Tack för ert hårda arbete. Tack.
Morgonens pulsoximeter 97/97/97
Före måltid blodsocker 144 kroppstemperatur 36,3 grader
Phantom of the Opera, VD Yasunari Koyama