Jag bor i en konstgjord miljö, långt ifrån vår natur.
Du kan känna av de fyra årstiderna i maten som serveras på restauranger.
Jag kan inte ens namnen på olika blommor och träd.
Till exempel, jag kan inte särskilja körsbärsblommor och plommon såvidare de inte blommar.
Jag har bara kunskap och erfarenhet inom print och video.
Naturens skönheter är långt ifrån människor.
Därför har jag en längtan efter och nostalgi efter Japans olika landskap.
Överallt är mitt hjärtas hem.
Jag tror att utsökt mat kommer från bra säsongs råvaror.
När jag väl kunde resa till anläggningar över hela landet, så var jag glad över att få ta del av det lokala köket med personalen.
Naturligtvis även lokal alkohol.
Fram tills den tidpunkten så hade jag mest haft inresse i västerländska sprit som brandy, whisky och cocktails.
Året runt, både sommar så som vinter, on the rocks/utspätt med vatten så blev det mitt bränsle.
Pågrund av arbetet på Koyama, så har min smak för drinkar och sidtillbehör förändrats.
Det senaste året slutade jag dricka alkohol och blev en ginger ale-kritiker istället.
Jag blev förvånad när jag upptäckte att det alkoholfria ölet som jag tidigare hatade smaken av smakade ganska så gott när jag hade det på en hotel restaurang.
Det är inte bittert, samt glider ned i strupen.
När jag går till en ny hotellrestaurang blir jag full av atmosfären, samtalet, av maten.
På hotell finns inga säsongs bröd.
När jag smakade på det lokalproducerade ris, kokt med naturligt vatten från de olika Koyama-anläggningarna, så blev jag imponerad av texturen.
Koyamas anläggningar i den nordöstra regionen av Kanto använder brand ris.
Äldre är känsliga för smaken av ris.
Jag fick också berätta för mig att hälften av smaken kommer från det lokala vattnet.
Det är samma sak som sakebryggeriet.
I går serverades melon på huvudkontoret.
Den årliga melonen från Tottori (stad i Japan).
Jag blev bjuden på förskolor och mödra- och barnavdelningar i Koyama-gruppen över hela landet, till och med personalen på kontoret kunde få ett smakprov.
Melonen skars och placeras i en pappersmugg, men med tanke på min blodsockernivå tog jag bara en liten mängd.
Juni är melonernas månad. Jag kommer fortfarande ihåg landskapet av melonfälten i Tottori.
Pappan till en anställd i Tottori har ett melonhus där han producerar meloner.
Jag minns ansiktena på de glada barnen och arbetarna.
Jag hoppas att barnen kommer att minnas den gamle melongubben från Ginza.
Det är min önskan.
Bokföringsnämndens mötes säsong är över.
Hälften av detta år är redan över.
Idag har jag ett konceptmöte för en ny dagis.
Från dagis till äldreboenden.
Koyama-gruppens verksamhet kopplar samman tre generationer.
Därför tror jag att Koyama är en organisation som skyddar och berikar livet.
En byggnad som skyddar ens sätt att leva.
Personal som gör livet roligt. En stad där människor bor.
Detta är servicen i Koyama.
Jag ska bo där och bli gammal. Jag ser fram emot ett lyckligt liv.
Dagens PCR-positiva personal ：1
Tack för ert hårda arbete. Tack.
Morgonens pulsoximeter 99/99/98
Blodsocker före måltid 157 Kroppstemperatur 36,0 grader
Melon ambassadors representant Koyama Yasunari